By Ingemo AB

Ibland är det extra kul att fotografera. En liten underbar kille med mycket energi kom på besök i studion. Eftersom han är 1,5 år, så var min tanke att han skulle få röra sig fritt. Så inga pappersbakgrunder eller annat som stod i vägen. Vitt golv att springa på, framför en vit vägg. Ballonger, bollar och såpbubblor åkte fram, och en mycket populär gunghäst. Vi körde loss i 20 min. Han skrattade och hoppade runt efter bubblorna, lekte med ballongerna och bollarna och gunghästen. Sen var vi klara. Kvar satt jag, superglad med hela kameran full med livfulla bilder på ett lyckligt barn. Precis då vet jag varför jag tycker så mycket om att fotografera. Smakprov från fotograferingen: Se hela inlägget här: This is why I do it

För mig är det så viktigt att få med något personligt i bilden . Något som går att känna igen. Det kan, som jag skrev om i det här blogginlägget om att ta med favvisen , vara en sak, ett objekt - eller kanske ett klädplagg. Men det kan ännu hellre vara en blick, ett snett leende, en rörelse - något mänskligt som personifierar den jag fotograferar. Just med pappa var den här ambitionen ganska enkel att uppnå. För han har en ukulele hängandes i varje rum hemma OCH bjuder gärna på sig själv. Så jag bad honom helt enkelt att sätta sig på en pall i studion och spela en trudelutt. Det resulterade i flera glädjefyllda bilder, som tagna ur nuet. Det blev faktiskt som jag hade tänkt mig - och det är ju alltid roligt. Dessutom gick pappa härifrån väldigt förvånad över att han kunde bli så tjusig på bild. Läs originalinlägget här : En ukulele och lite skönsång